Sorg

I natt somnade morfar in. Efter en tids sjukdom fick han sin välförtjänta vila. Jag och Marcus hälsade på honom igår, han sov hela tiden och såg fridfull ut och jag förstod på något vis att det var nära. Ändå så blir man så ledsen och sorgen tung när beskedet kom. Vi är många som sörjer idag; barn, barnbarn, barnbarnsbarn och för vissa är sorgen dubbel eftersom även en älskad mormor/farmor i vår närhet lämnade oss i natt.

Jag tycker om denna dikten och vid sorg så tycker jag att den tröstar lite:

Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej. jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död.Jag gav mig av.

(Lisa Antonsson)

Kram alla